Jag ville ha en tripp down memory lane och ha en hederlig gammal blogg. En blogspot-blogg! Som förr! Det känns som att jag gläntat på en dörr till det förflutna, minus alla gamla töntiga inlägg som inte riktigt går att stå för som 30+.
I helgen målade jag om i köket. Jag har föreställt mig hur mysigt det skulle vara att glida runt med ett glas rött i handen och måla och allt skulle bara bli jättefint direkt. Det blev inget glas rött, för jag är ganska klumpig redan utan vin, och jag kände att jag behövde ha min precision maxad. Trots det lyckades jag måla utanför och ställa trappstegen i färgburken. Hur svårt ska det vara?! Men resultatet blev jättefint. Sakta men säkert får mitt lilla radhus min egen stil. Nu vill jag inget hellre än att vara i köket och mysa och beundra mitt eget arbete. Tur det, eftersom att jag måste laga flera matlådor där ikväll.
"Skriv som om du vore ensam i världen" skrev Mattias Åkerberg i dagens copybrev. Det ska jag göra här.
